På ett sätt är det lite konstigt hur man inte längre bryr sig lika mycket om de små sakerna. För att man har insett att det inte spelar lika stor roll hur det är när man är ifrån varandra som när man är tillsammans. Att man kan lära sig att acceptera det och att det verkligen är någonting som är otroligt skönt. Det leder till så väldigt mycket mindre stress och så mycket mindre negativa tankar för att man inte alls känner samma press över att man behöver oroa sig över olika saker. Kanske är det just det som det handlar om, men det kan likaväl vara något annat. Så vet man inte om man ska driva med det, säga sanningen eller om man bara ska strunta i det. Men att strunta i det känns lite tråkigt och nog inte så bra heller, eftersom det kan leda till problem längre fram istället. Bättre att ta tag i det direkt istället.