När man inte kan släppa en tanke. Och man vet att det är rätt egentligen, att det inte finns något som helst som är fel med det men att man ändå inte kan sluta att tänka och tycka att det är fel. Man känner skammen för det. Ena sekunden känner man ånger men i nästa bara glädje för det inträffade, för att man inte kan bestämma sig. För att man aldrig skulle vilja göra det ogjort men samtidigt önskar att man aldrig gjort det men om man fick chansen att göra det igen så skulle man göra exakt samma sak då.