När det helt plötsligt inte finns någon anledning kvar. Ingenting vettigt och ingenting som får en att vilja vara kvar. När allting tas ifrån en sakta men säker och man bara känner för att spola tillbaka tiden. Ångra det man gjort tidigare och inte har någon som helst aning om man vad man ska göra. Det blir ren förvirring och allting blir bara jobbigt. Där man står och stampar på en och samma plats utan att för den skull komma vidare. När mattan dras bort under en och man bara känner ren panik för livet och hur man ska göra för att kunna hålla sig flytande och stående och överleva.