Visst kan det vara väldigt irriterande när det blir så att man känner sig väldigt sviken av någon. När man trodde att man visste var man hade dem och vad de skulle göra men så stämmer det inte alls överens med verkligheten. Så får man plötsligt veta något som krossar alla ens drömmar och tankar kring dem. Den fantasi som man byggt upp, just för att man där och då inser att det inte är mer än en fantasi för att det aldrig var verklighet. Det är hemskt att inse och skär i hjärtat. Men så vill man ändå inte gå vidare utan man vill hålla sig kvar, man vill tro trots att man fått alla anledningar slängda i ansiktet till att det inte är någon idé. Till att det faktiskt är lönlöst.