Man kan inte vara kär utan att vara förälskad. Man kan inte hoppa över den där första delen. Eller man säger att man inte kan göra det, men måste man känna sig sådär pirrig. Kan man inte gå direkt till endast saknad och känna i hjärtat att man verkligen tycker om dem. Att man vill säga att man älskar dem och verkligen inte vill förlora dem. Att man vill ha kvar dem mer än vad man vill något annat. Kanske är det bara så att vi alla känner förälskelse och kärlek olika. Eller kanske hyfsat lika men att alla inte behöver känna det på exakt samma sätt för vi är ju ändå alla olika individer och känner andra saker på lite olika sätt så varför inte samma med förälskelse.