När motivationen försvinner helt och hållet, alltså inte bara lite utan verkligen helt och hållet så att den sen inte finns något som helst kvar. Så står man bara och trampar runt på en och samma plats och kan inte riktigt ta sig vidare. Varken framåt eller bakåt för att man står och trampar och klampar som i lera och känner bara ren panik när man ska försöka att göra eller uppnå något. Det blir lite som att hjärnan tar en time out, en paus och man inte kan hitta startknappen för att komma igång igen, så man kan inte göra något annat än att vänta tills motivationen kommer tillbaka på egen hand.