Ibland når man bara en sån där punkt där det tar stopp. Där man känner att ens inre drar i bromsen och man inte orkar göra någonting. Att man bara vill lägga sig ner för att sova. Ta en liten vilopaus och bara sova och inte behöver tänka på någonting alls för att det vore så otroligt skönt och avkopplande. Sen är det klart att det ibland krävs lite mer av en när man är i ett sådant läge, även om det inte är exakt det man önskar, men så står man där och lyckas inte göra eller genomföra något av det. Allting blir sådär halvdant och värdelöst och man känner att det skulle kunna bli så väldigt mycket bättre egentligen men inte nu bara för att man inte kan bestämma sig utan känner sig allmänt förvirrad kring det hela och allt vad det innebär.