Det är lite kul när man kan följa sina egna tankar tillbaka. Det är inte som man säger att man blir blind som att man är medveten om det utan man blir blind på ett sätt som man inte själv märker. Men när det kommer stegvis så märker man av det genom att saker som man tidigare störde sig på inte längre märks av. Det märks inte av alls. Och när någon frågar om nackdelar med personen i fråga så kan man inte komma på någonting. För att allting med dem är helt perfekt. För att man aldrig kan tänka sig någon annan, för hur skulle någon annan kunna vara lika bra och lika perfekt.