När man tänker tillbaka, ett år tillbaka, och vet att man då aldrig hade kunnat föreställa sig att man skulle ha det så bra som man har det idag. Att man har det bättre än vad man ens kunnat föreställa sig, än vad man kunnat drömma om. För att man gett upp hoppet och tänkte att det inte fanns någonting för en. Att man kanske var det ända undantaget. Men så sker det. Precis det som man nästan gett upp hoppet för och att man vet att det faktiskt är allt som betyder något för en. För att det är det som påverkar en så djupt som möjligt och att det leder till händelser och känslor man aldrig någon som kommer att glömma under hela sin livstid.